ErikOlssonTri.se

Men nu tror jag faktiskt att det är dags! För att mjukstarta lite börjar jag med att presentera årets nyförvärv till utrustningsparken. En Merida Warp Tri 7000 som nästan går av sig självt. Återkommer med hur den hamnade hemma hos mig inom kort. (Är man lite skarpsynt kanske man kan gissa lite i förväg...)

 

 

 

 

 

Har inför 2016 inlett ett nytt samarbete med David på LO Multisport som kommer underlätta min satsning! Riktigt kul!

 

 

 

 

Så här såg det alltså ut kl. 05.55 i Sandhamn i Stockholms yttre skärgård. Mer om det strax. Först lite om hur det såg ut dagarna innan. Som en del vet så körde jag ju en Ironman veckan innan och därmed blev utmaningen något större. Var väl egentligen inte helt säker själv på hur det skulle gå. Den mentala biten med att ladda om och vara redo var jag inte speciellt orolig för, men det finns ju också en del annat som kan bråka.

 

En sak som direkt dagen efter IM gjorde mig lite orolig var att jag hade svårt att stödja på vänsterfoten som också hade svullnat en del. Blev dock bättre efter nån dag så oron lade sig lite. Kommer ihåg att jag ringde Gustav framåt onsdag och berättade att jag hade en bra och en dålig nyhet. Den bra nyheten var att svullnaden på foten var borta och att det kändes bättre. Den dåliga var tyvärr att jag vaknade med ont i halsen! Så istället för vårt gemensamma sista träningspass för att slipa på detaljer och kolla så all utrustning var som den skulle fick det alltså bli vila. Just då kändes det en smula oroligt att man skulle genomföra den där tävlingen om fyra dagar. Den där tävlingen som av CNN har blivit rankad som en av världens hårdaste endagstävlingar. Underbart med en rejäl utmaning, kryddad med en liten förkylning.

 

Försökte kommande dagar låtsas att jag kände mig bättre och jag tror kanske att det hjälpte. När vi väl åkte mot Stockholm på lördagen var det faktiskt inte så illa. Halsontet var borta och det som kvarstod var hosta och lite "trög" näsa. På vägen upp fick vi också till ett litet men väl så viktigt provsim. Nu var vi "redo"! 

 

Känslan när man på söndagen kl. 12 utanför Grand hotell fick kliva på båten som skulle ta oss till Sandhamn var blandad, lite som skräckblandad förtjusning. Det lyste av förväntan och viss oro i folks ögon. Riktigt kul att vara en del av detta och att få hänga med massa likasinnade "dårar" :-)

 

Väl framme på Sandhamn var det dags att checka in och få lite grejer samt att visa upp "mandatory equipment". Våtdräkt, visselpipa, första förband och kompass. Sen följde race meeting. Skön stämning på det.. Kvällen avslutades med lite middag och sen tidigt i säng!

 

På morgonen ringde klockan vid 4 och sen var det dags för frukost. När klockan var 5.40 var vi tvungna att vara vid starten då den är lite flytande pga av att det skall stämma med Finlandsfärjan som passerar mitt i banan. Skönt att slippa den faktiskt.. Tack vara att starten kunde komma lite när som helst så blev man aldrig riktigt nervös. Förrän kanske när de ropade 2 minuter till start. Då var man nog lite nervig...

 

Väl i vattnet så kom dagens första chock. Det var ju svinkallt. Tanken var att trycka på lite för att skapa en bra position inför lite trång teknisk löpning på första ön. Svårt att bedömma om det var nåt större tryck då armarna mer eller mindre domnade bort. Kom in i ett hyggligt tempo ändå tror jag och ganska snart var det över. Gött att ha gjort den längsta simningen redan efter knappa 40 minuter. Känslan på den första lilla ön var helt fantastiskt med båtar som körde fram och tillbaka samtidigt som man hörde ljudet av en helikopter som hängde strax över vattenytan en bit längre fram för att filma täten.

 

När vi klev upp på första ön gjorde en av kommande utmaningar sig påmind. Magen! Har historiskt haft svårt att springa för tätt inpå frukost och denna dagen blev det ett problem. Samtidigt som magen var orolig och lite hållkänningar fanns, smög också ett behov om att besöka skogen sig på. Jaja, det finns ju värre problem i världen. Hojtade på Gustav och varslade om att vi så småningom behövde göra ett planerat stopp men att vi kunde vänta på en lite längre löpning där vi ändå skull cabba ner våtdräkten på överkroppen för att inte slösa onödig tid. 

 

Med risk för att verka gnällig kommer nu lite mer gnäll. Efter ett par tre öar kommer man till första lite längre löpningen på dryga 4 km. Det var väl här jag kunde konstatera ett mer påtagligt problem efter nån kilometer. Jag hade ganska ordentligt ont i den där foten. Kunde inte springa utan att halta en smula. Jag kan säga att när man är i det läget och har ca 63 km löpning och 10 timmar kvar på dagen så blir man en smula negativ. Vet inte ritkigt hur Gustav uppfattade min inställning, men jag misstänker att han inte var så nöjd med läget just då. Minns att jag ropade till honom om att sakta ned mer än en gång där. Vi kämpade oss vidare vi några korta sim och små öar och var snart på Runmarö där en 8 km löpning väntade, samt första checkpoint, Redbull Sprintprize. Gött att kunna kolla av att vi faktiskt trots trög inledning från min sida låg i fas med vad vi hade för mål.

 

Vi hade egentligen två delmål med dagen. Det ena, sjävklart, var att ta sig i mål. det andra var att göra det på under 11 timmar. Jag hade skrivit tider på paddlarna för att kunna stämma av hur vi låg till. 

 

Efter stationen dröjde det inte länge innan jag hittade ett fint litet ställe ute i skogen för att lätta på trycket lite. Vi hade då hållt på i ca två timmar och magen hade släppt hållet och jag kunde börja äta och dricka ordentligt. Efter det korta stoppet var det som en ny Erik såg dagens ljus. Minns att även Gustav såg lite mer avslappnad ut då jag kunde trycka på betydligt bättre nu och det enda problemet var ju foten. Men med tanke på att bryta inte fanns med i planen så var det ju bara att gnälla sig vidare. Är ganska säker på att Gustav inte missade att jag hade ont i foten om man säger så. Gillar inte att gnälla men just då var det enda sättet att släppa på oron om huruvida det skulle hålla hela dagen. Det som skrämde mest var ju en kommande löpsträcka på Ornö på ca 20 km. Men den fick vänta.

 

Först skulle en härlig simning kallad "The Pig Swim" avklaras. Anledningen till namnet var att den låg väldigt utsatt vilket skapade mer sjö och strömmar än på de andra simmen. Den var dessutom 1400m lång och dagens 2:a längsta sim. Vi hade under ganska lång tid innan förberett oss på att den skulle bli tuff men att vi minsann skulle se den som vilken sträcka som helst. Vi skulle "äga" den som vi körde lite med.. :) Utmaningen när vi väl kom dit var väl egentligen inte strömmarna och vågorna. Men  K Y L A N !... Det är svårt att beskriva känslan i att frysa så. Vi hade delat upp det så att vi drog hälften var och jag började. Fram tills bytet gick det hyfsat, men när Gustav sen tog över och jag låg bakom så blev det helt sjukt kallt. Man behöver ju inte ta i alls lika mycket och därmed blir det svårare att hålla värmen. I slutet på den ca 40 minuter långa simningen skakade jag i hela kroppen och kommer ihåg hur jag fick ett litet sammanbrott och skällde ut havet med ansiktet rätt ner i vattnet. Föreställ er hur det låter... Blubb, blubb. J**la, h**tes, s***ans vatten, blubb, blubb, varför i h**te ska det vara så kallt, blubb, blubb, osv..

 

Ja, vi klarade ju såklart av genomfrysningen men det var inte helt lätt att få igång lederna som var duktigt nedkylda när vi skulle upp på nästa ö. Foten kändes som att nån hade stuckit en kniv i den och vred om lite för varje steg. Men, vi var ändå jäkligt nöjda med att ha fixat den värsta simningen och förutom en dryg 900m´are var det bara kortare simningar kvar. Vi var också nöjda med att vi befann oss på kvinnoholmen av nån konstig anledning. Ja, man fick ta till de knep som fanns för att pigga upp sig! :-)

 

Nu var det egentligen bara en ordentligt utmaning kvar, till min stora skräck! Nästan 20 km sammanhängande löpning. Det efter dryga sju timmars krigande i skärgården. Foten hade ändå hängt med ganska bra och jag tror det hjälpte med den återhämtning och nedkylning man fick på simmomenten. Men här skulle det alltså rivas av nästan en halvmara på en gång. Huh.. Det började med lite lätt terräng och fortsatte med grus och sen en del asfalt.

 

Vi hade ändå en god inställning och ett glatt humör. Vet att vi studsade runt i skogen och skojade och sjöng för fulla muggar. Blir lätt att man bara lyfter fram det som var negativt med ett sånt här lopp, men vi hade för det mesta jäkligt roligt under dagen. Gustav är en av de mest skojfriska och positiva personerna jag känner, vilket blev desto mer klart under denna dag. Tur var också det, för när vi sprang där och tjoade så fick jag som ett slag i ansiktet och en skum känsla sköljde genom kroppen. En liten vägg hade uppenbarat sig och humöret dök som en skadeskjuten fågel. Tur då att jag hade mästaren av postiva saker att säga under så kort tid som möjligt med mig. Efter ett par gel och lite dricka och ca en miljon positiva saker och små skämt från Gustav så var jag tillbaka igen och vi kunde trampa vidare. Kommer ihåg när Gustav sa: -"Erik, jag vet inte om jag har nåt mer positivt att komma med nu", varpå jag svarade -"jag tror inte jag nånsin har hört så många positiva saker på så kort tid, så det är lugnt!"

 

Smärtan i foten kom och gick och så gjorde även vi. Belönade oss med att gå när det var uppför för att kunna hålla ett hyggligt tempo på platten. Vi rev av ytterligare en del sång och skämt vidare. Efter nån timme kom ytterligare en dipp för mig och jag fick t o m lite rysningar och frysningar. Lyckades återigen med hjälp av gel och sportdryck återställa balansen så att vi kunde fortsätta. När vi väl nådde änden på Ornö kändes det så jäkla gött att få hoppa i vattnet och kyla ner sig, men också att få vila benen lite. Tack vare mina dippar var jag nu rejält sliten och Gustav fick ta ett stort lass och dra på de återstående simsträckorna. När vi kom ner till sista simmet och vi såg över till Utö där en massa folk dessutom stod och applåderade så kändes det så j***********la skönt! Efter simmet kom det en kontroll direkt där vi tog lite gel och sportdryck för att klara de sista 3,3 km löp som återstod. Kollade ner på klockan och konstaterade att vi nog skulle klara vårt mål på 11 timmar om vi bara höll oss på benen. Vi sprang hela vägen och plockade t o m ett lag, som visade sig vara 2:a lag i damklassen. Grymma tjejer som vi hade växlat placering med under dagen och snackat med en del!

 

Känslan när Gustav som varit på Utö i våras och kände igen sig, skrek VI ÄR FRAMMEEEEE!!!, var inte dum må jag säga. En backe och några trappor upp till värdshuset och sen var vi imål. På 10.54.45.

 

 

 

Vet att det jag skrivit kan kännas som att jag bara klagade, men anledningen är att det så starkt hänger ihop med upplevelsen av denna dagen. Jag är faktiskt nöjd med att jag hade magproblem, skitont i foten och att jag gick in i väggen 2-3 gånger. För tack vare det blev det en riktigt jäkla prövning och det ligger ett enormt välbefinnande i att ta sig genom en sådan. Tänker rikta ett stort tack till Gustav Rhedin som dels ville ha med mig på denna resa, och som samtidigt gjorde ett stort jobb med att släpa runt mig när jag hade mina svackor. Jag kan säga att vi båda är rejält sugna på att köra igen, utan sjukdomar och skador samt att man har tränat mer specifikt inför uppgiften. Detta var 4:e gången jag testade swimrun i nån form så en del förbättringspotential finns! :-)

 

Sist men inte minst ett stort tack till Grodmannen.se och Anders Hallqvist som med stöd från HEAD kunde förse oss med våtdräkter, dolmar och simglasögon till tävlingen. Att jag inte upplevde något som helst problem eller har ett enda skav nånstan vittnar om att det är riktigt bra grejer. Dräkten vi körde med är en Head Tricomp Skin och glasögonen ett par Tiger Mid som fungerade felfritt trots flera snabba "monteringar".

 

 

En liten bild på min fot dagen efter, som bevis för mitt gnäll.. ;-) Tur det fanns bedövning vid målet!

 

 

 Avslutar med ett filmklipp som visar lite hur det såg ut under dagen!  

 

 

Som vanligt känner jag att jag behöver tacka alla som på nått sätt önskat oss lycka till inför tävlingen och alla de som satt och följde under resans gång. Det hjälper mer än ni tror att veta att man har ögonen på sig när det känns som tyngst! Så ett stort TACK alla som känner sig träffade! :-)

 

Det här var absolut den häftigaste tävling jag gjort hittills och kan bara säga; har ni möjligheten så KÖR!! :-)

 

Mot nya utmaningar!

/ERiK

 

Simning - 1.03

Kul med lite nytt på tävling. För mig var det att man denna gången startade på olika tider och ihop med sin egen klass. Tidigare har det ju varit masstart och en salig röra av folk. Det kändes som att fler rörde sig i samma fart vilket var bra, men som samtidigt gjorde att man inte blev av med folk som ville brottas. Det lugnade ändå ner sig relativt fort och jag kunde komma in i mitt eget tempo, vilket har visat sig med simtiden som bevis, blivit ordentligt mycket bättre. På båda IM i fjol låg jag runt 1:12 på simmet så när jag kom upp ur vattnet och klockan stod på 1:03 så blev det lite jubel inombords! Detta blev en riktigt bra start som belönades med lite lugnare T1.

Hade ny simglas för dagen, kanske berodde på dem. Körde med ett par Tiger från HEAD. Första glasögonen jag kört med som inte läckt faktiskt. Sen att de är snygga och hydrodynamiska(!) gör ju inget heller! Tack till Grodmannen.se som fixade dessa! 

 

T1 - 4:38

Inte mycket att säga om. Jättestort växlingsområde för att få plats med de ca 3000 cyklarna. Jättelitet tält som skulle husera dessa 3000 cyklars ägare för ombyte. Tänk tvåmanstält och en elefant så får ni en uppfattning om hur mycket plats det fanns där. Jag bytte om utanför trots förbud... 

 

Cykling - 5.10

Ja, det är ju det där med cykling som ska vara min grej. Vilket jag hade en tro på åtminstone de första sju milen. Banan började med att vi fick möta motvind. Helt enligt plan då vi efter nån mil skulle svänga åt nordost och få med oss lite medvind. Tyckte att jag körde ganska kontrollerat och hade fin fart. Efter fem mil svängde vi inåt landet och fick återigen möta vinden. Gick fortsatt ganska bra och jag tillät farten att sjunka något då planen var att nyttja medvinden längs kusten på nytt på andra varvet. Vet inte verför jag blev förvånad när första varvet var klart och vinden hade vänt till, ja, motvind såklart.

 

DÄR nånstans började det bli motigt för Erik. Sen ska jag inte skylla allt på vinden heller. Jag kände faktiskt att jag inte alls hade trycket i pedalerna som jag brukar. Fick också problem med nackont vilket gjorde att jag fick sitta upprätt väldigt mycket. Började genast tänka på hur få distanspass och cykelpass på tempocykeln överlag jag kört de senaste månaderna. Tankarna blev mörka och negativa under ganska lång stund medan snittfarten sjönk sakta men säkert. Men under tiden jag satt där och trampade och surade slog det mig; va fan, det är ju det här jag gillar! Den mentala kampen och diskussionen med mig själv! Skärpning! Det var ungefär där det vände och jag vann kampen över mig själv. Åtminstone på cykeldelen.

 

 

 

Löpning - 3:36

Måste börja med att säga att löpbanan i Köpenhamn var grym! Vilket jäkla drag! Det stod folk mer eller mindre överallt. Med megafoner, huligantutor, klappande händer, vrålandes, tutandes med båtar osv. Helt sjukt och ett otroligt stöd! Sen hade jag ju en helt egen otroligt bra hejarklack med mig, som dessutom var smakfullt utsmyckade med tröjor som det stod "Eriks fans" på" :)

 

Började löpningen som planerat runt 5 min/km med plan att sänka ner mot 4:45-50 om det kändes ok. Funkade finfint och efter ett par varv och ca 20km låg tempot på 4.55 vilket jag då var helt nöjd med. Dröjde dock inte länge innan jag fick ge efter och sänka tempot. Fösökte räkna lite på vad jag behövde hålla för fart och vad jag eventuellt kunde landa på i tid. Fick ingen som helst ordning på det då huvudet i ett sånt läge inte funkar allra bäst. Gav efter ytterligare och la in ett par, tre gångavsnitt på tredje varvet och kunde då konstatera att om jag bara sprang i hygglig fart hela sista varvet så skulle jag klara 10-timmarsgränsen vilket då kändes grymt! Höll ihop sista varvet med konstant övertalning om att inte börja gå igen och kunde till sist springa i mål på 9.56. Som vanligt en helt fantastisk känsla att höra orden "You are an Ironman", även om man hört dem fyra gånger innan!

 

Men! Ingen ro, ingen (lite) vila..

En vecka till nästa utmaning - ÖtillÖ. Kommer bli ett grymt race!

 

Tack för mig!

/ERiK

 

 

              

 

 

Så var det då dag för ytterligare ett av säsongens stora mål. Det som gjorde det lite speciellt var att jag definitivt visste vad jag ville, men hade absolut ingen aning om huruvida det skulle gå vägen. Det var ju inte bara SM i långdistans, utan också kvaltävling inför nästa års VM som går i Motala. Tack vara att Sverige står som värdnation så hade vi tilldelats 18 platser per årsgrupp. Men hur skulle man veta om det fanns en chans att ta en sån. Nja, inte alls egentligen. Men man kunde gissa lite.. Med viss efterforskning från tidigare tävlingar på längre distanser såg jag ändå att jag borde ha en liten chans. I gruppen 35-39 fanns 45 startande plus 13 st som startade som jag i seniorklass som går upp till 34 år. Så jag var tvungen att slå 40 stycken av dessa herrar för att ta den där platsen till VM. Inte helt självklart som sagt..  Själva SM-delen av tävlingen var däremot inget jag funderade över. Det är ju alldeles för bra motstånd för mig i senior/elitklass!

 

När vi åkte upp till Motala på fredagen så möttes vi inte bara av regn och blåst i luften utan också av åtskilliga löpsedlar som varslade om "monstervädret" och allt vad tidningarna nu kallade det vi skulle få möta på lördagen... En av de hetaste diskussionsämnena på prerace-mötet skulle handla just om väder och då främst vatten och lufttemperatur. Som prognosen såg ut så pekade det mot att man av säkerhetsskäl skulle korta ner simningen till 3000m. Det var till och med snack om 1500m... Bra för mig som medioker simmare, men inte vad man åkte dit för!

 

När vi sen efter mötet kollade prognosen så hade det lite glädjande ändrat sig så att det såg ut som att det skulle kunna hålla upp på morgonen och större delen av cyklingen. Vet inte varför jag just denna gången valde att "lita" på meterologerna!? Sista gången jag gör det!

 

När det på morgonen väl började närma sig start stod det klart att det skulle bli nedkortat till 3000m och det började alltså bli dags att hoppa i vattnet. Som extra krydda började det lagom tills man skulle i våtdräkten såklart regna. Spelar ju inte så stor roll just då, men va fasen, känns ju sådär alltså. Väl i vattnet så ville man mest gå upp igen faktiskt. 16 grader och fötter som hade gjort sig fint som kylklampar. 

Nåväl, starten gick och det var skönt att få röra på sig och efter några minuter fick man faktiskt upp lite värme i kroppen. Förutom i fötterna då som så fort jag rörde dem krampade ihop totalt... Så jag lät bli att röra dem och sköt det problemet framåt. Funderarde dock på hur jag skulle kunna ta mig springandes till cykeln efteråt! Vidare gick simningen helt ok och utan större problem. Låg själv större delen och hade ett hyfsat flyt..

 

Väl upp ur vattnet kom fötterna igång förhållandevis fort och jag kunde på väg bort mot cykeln gå igenom vad som skulle ske. Vanligtvis har man ju kläderna på sig under våtdräkten men med tanke på vädret blev det ju helt annat fokus än att göra en snabb växling. Hade förberett så jag hade torra kläder och tog på mig både ett linne och cykeltröja. Armvärmare skulle också åkt på där men det föll visst bort. På med sockar och cykelskor och iväg.

 

Cyklingen skulle köras på en trevarvsbana om fyra mil per varv. Möttes ganska snart av en hygglig backe som låg precis vid varvning vilket betydde att man skulle upp där tre gånger. Benen kvicknade till väldigt fort och jag blev nästan förvånad över hur lätt det gick uppför backen första gången. Gött, tänkte jag, nu skall vi börja plocka folk. Som ganska dålig simmare fanns det en hel del att köra om. Kom upp som 108:e person ur vattnet, så jag hade lite att göra! Men med tanke på att det var SM så hade jag nog tänkt att det skulle vara lite svårare än vanligt. Körde på och tampades med det helt bisarra vädret. Vinden ökade och var på väg ut till vändning säkert runt 8-10m/s. Lägg sedan till regn och ca 11 grader på det så får ni en känsla av hur det var.

 

Tack vare att det var flera varv på banan kunde jag efter en stund börja räkna mötande cyklister och ana att jag inte hade så många framför. Det var ca 450 startande och jag gissade grovt att det kanske var 40-50 före. Tänkte en stund där att det är ju inte helt illa att komma top 50 i SM. Men efter ett par varv och då på mitt sista så tyckte jag det verkade mer som runt 30 st före. Släppte det ur tanken och trampade vidare sista 2 milen in mot växling där man faktiskt hade lite skön medvind. Bättre med regn på ryggen än i ansiktet.

 

 

Kan säga att det var inte helt enkelt att få av sig hjälm och cykelskor i kylan. Kändes som det tog en evighet innan man fick på sig löparskorna och började springa. Det var hur som helst riktigt skönt att slippa fartvinden från cykeln och börja springa de 30 kilometrarna som skulle avverkas. Kände hur bra som helst i början på löpningen och jag låg nånstans mellan 4:30 och 4:40min/km i fart som planerat. Löpbanan var som cyklingen uppdelad i tre varv där man fick vinden i rygg på vägg ut och en ganska tråkig motvind på väg tillbaka. Men det var åtminstone inga problem att hålla värmen längre. Första fem kilometrarna kändes kanon i benen men tyvärr hade jag lite håll och magkramper. Händer då och då att det blir så efter att ha suttit ihopkrupen på cykeln och konstigt nog är det bästa botemedlet att äta och dricka. Problemet är bara att man är sjukt osugen på det just då.

Plockade en del folk även under löpningen men det var inte förrän efter en mil där mamma och pappa stod och hejade som jag fick reda på min placering.. 18:e i seniorklass. Jaha, det var jag inte riktigt beredd på. 18:e av 75... Fasen, jag får ju faktiskt börja tänka på placering. Det var ju inte med i planen!? 

 

Andra varvet gick av bara farten, mycket tack vare att jag dels inte ville ha någon som kom ikapp samt att jag givetvis nu jagade folk framför. Det började också bli betydligt fler som hade cyklat klart och befann sig på löpbanan. Inte helt enkelt att avgöra om de var på sitt första eller andra varv. I slutet på andra blev jag ikappspungen av två herrar som jag hakade på i tron om att de var ett hot om placering. Efter lite konverserande kom vi fram till att de var ett varv och alltså en mil efter mig! De släppte kort efter det konstaterandet och jag kunde springa ifrån dem igen... Lite kul faktiskt! :) Vid andra varvning fick jag reda på att jag fortfarande låg på 18:e plats. Jaja, inte mycket att göra åt. Jag får köra den sista milen så fort det går, så blir det som det blir. Den placeringen smakade allt rätt bra ändå...

 

Någonstans under de tre sista kilometrarna började jag skymta folk en bit fram som sprang på rätt bra och jag hade sett dem tidigare också så de borde vara på väg mot mål. Tänkte att om jag ökar lite så kanske jag kan nå fram till dem. Hittade ett nytt, ganska gött löpsteg som höjde farten en hel del. Gjorde några omkörningar lite taktiskt genom att gå upp bredvid och tempoväxla för att visa att det inte var någon idé för dem att gå med. Hade inte riktig koll på hur många förrän jag väl kom i mål och det visade sig att jag hade gått in på 15:e plats i seniorklass. Då två killar framför dessutom inte var från Sverige så blev det alltså en 13:e plats i SM. Rätt hyggligt för en glad amatör. Sen var det ju det där med VM-platsen? Jodå, det blev allt en sån också!

Får nog säga att målet med tävlingen belv uppnått med råge! VM-platsen var ju säkrad. Men att placera sig bland de 15 bästa i senior/elit-klass i ett SM hade jag inte kunnat drömma om!

 

Ser nu fram emot enbart soliga och varma tävlingar framöver!

Passar återigen på att tacka för alla lyckönskningar och gratulationer. Blir otroligt glad för allt stöd!

 

Må väl!

/ERiK

 

Vet inte riktigt var jag ska börja nånstans. Det hinner bli ganska många funderingar och känslor under 7.5 timmar.

 

Men för att börja i rätt ände så startade dagen kl.5.00 när klockan ringde. Jag, Arjan och Marcus hade bestämt oss för att åka upp över dagen och ville gärna åka hem efteråt. Men med tanke på att det inte är så smart att köra bil efter en rejäl utmattning ställde pappa upp och åkte med för att kunna ta oss hem säkert. Pappa fyllde för övrigt år och måste haft en helt fantastisk födelsedag själv i Motala medan vi cyklade! :)

 

När vi kom fram mötte vi upp med övriga teamet som bestod av 38 starka, laddade killar! Vi körde en snabb genomgång av hur vi skulle köra och kommunicera under loppet och alla verkade överens om planen. Bortsett från det där med att rulla igång lite lagom ur Motala.. När starten väl gick kl. 12.12 så var det nog en och annan överladdad cyklist i teamet, och jag var nog säkert en av dem!

 

 

Som avslutning vill jag bara säga att jag är otroligt tacksam över att få vara en del av ett så härligt gäng, där jag inte ens träffat hälften innan tävlingsdagen. Glada, positiva, starka gubbar som gjorde min dag till ett nöje! Ett stort tack riktas också till de som sett till att detta blev av och som roddat med allt runt omkring. Ingen nämnd, ingen glömd!

 

/ERiK

 

 

 

Mattias Gynäs, Patrik Gustavsson, Markus Nymark, Jag, Jesper Svensson

 

 

Hade en riktigt god känsla inför denna gången och det känns som alla i laget trodde på att vi faktiskt hade en god chans att vinna, om inte annat ta en fin pallplats. 

 

Det hela började med ett facebookmeddelande från Coach Andreas nån gång i december där frågan om jag hade nåt lag dök upp. Jag vill sätta ihop ett lag och försöka göra nåt bra sa han! Ja för fan sa jag! Tar med Jesper också, så kör vi. Gött, vi har två till... Patrik och Markus, riktigt grymma gubbar, ska bara kolla så de är på! Två timmar senare var alla med och planen spikad! :-)

 

Vi fick till några gemensamma träningspass när det väl började närma sig tävling och planen för hur vi skulle köra var ganska klar. Då två dagar innan tävling drar Andreas på sig en bristning i vaden och lite lätt panik uppstod. Jävla skit och riktigt trist att inte Andreas kunde vara med. Men så fattades det ju en gubbe också... Kom direkt att tänka på Mattias Gynäs, en klubbkompis från UCK. En av de snabbaste jag känner som både cyklar och springer som en maskin. Ett samtal till Mattias som genast checkade av med familj resulterade i komplett lag efter 30 minuter, inte illa!

 

-"Du får förklara hur man gör i växlingar och så, det har jag ju aldrig provat" sa Mattias som inte kört nån tritävling innan. Inga problem sa jag, man ska ju bara byta skor och så! 

 

Väl vid start så var en av funderingarna hur vi skulle lösa att Mattias hade lite svårt med simningen. Nämen jag kan väl dra honom sa Jesper lugnt. Eh, ja ok, det kör vi på. Att vi efter 300 meter simning kom upp som 2:a bästa lag för dagen säger en hel del om Jespers kapacitet. Urstark räcker inte riktigt till...

 

Vi fick till en hygglig växling (Framför allt Markus, som var modig nog att ha skorna på cykeln. Förstår inte hur han vågade det...) och kom ut på cyklarna ett par minuter efter Mediatryck. Jakten var därmed igång. Dröjde inte många minuter innan vi var ikapp dem där vi låg avvaktande på lite avstånd en stund för att enligt plan göra en fartökning och blåsa om dem. Planen funkade ganska bra då bara tre av dem orkade ta rygg medan två blev kvar längre bak. Körde vidare med lagom tryck i hopp om att de skulle släppa bak och ansluta till sina kompisar, men det krävdes ett lite ryck till för att de skulle inse att det nog var dags. Gött, nu var vi själva och kunde köra lite mer kontrollerat och vi såg också att vi så sakteliga distansierade grabbarna bakom. Sen när vi kom ner till Utby och hade hoppats kunna dra ifrån mer över gruspartiet med lite mer kuperad körning såg vi att det kom lag närmre och närmre. Fick inte alls ihop hur Mediatryck kunde hitta ett par växlar till och köra ikapp igen?

 

När vi väl tog svängen in mot gruset såg jag att det var ingen mindre än Björn Andersson som anförde lag Butlers med Mediatryck på rulle. Ingen bra känsla där kan jag säga... Men ju längre på gruset vi körde så insåg vi att även de hade det tufft i backarna och vi kunde hålla undan. Låg en bit över 40 knyck och kryssade mellan hålorna i vägen livrädd för punka. Pust.. När vi väl kom ut på asfalten igen dröjde det inte länge innan Björn och co kom ikapp. Morsade lite på Blom som var glad att se mig och att jag hade sluppit punktering i år. Jag och Blom körde ju ihop i fjol där jag punkade just på gruset.. Nåväl, vi satte oss med på deras rulle och var ganska nöjda då vi trodde att vi skulle kunna ta dem på löpningen, och Mediatryck som är riktigt vassa på löpningen syntes inte till. Men sen tyckte jag allt att Björn sänkte farten en del efter de plockat in oss, så efter en stund fick jag gå fram och höja trycket lite. Ville ju öka avståndet till tredjelaget. Lite kul att ligga och mata på i 50 blås med sveriges snabbaste medeldistanstriathlet på rullen! 

 

Kom i samlad trupp in mot växling och stressade inte ihjäl oss där direkt. Mattias som ovan triathlet var ju faktiskt tvungen att knyta skorna! (Han ska få ett par quicklock av mig nån dag!) Dröjde sen inte mer än strax efter bron innan vi i ett ganska högt tempo tryckte oss förbi Butlerslaget. Höll vidare ett högt men kontrollerat tempo och om jag minns rätt så stod klockan på 4:06 min/km efter strömslundsbacken. Jag hade verkligen inga bra löparben och fick strax innan kärlekens stig ta hjälp av Markus som bogserade fint. Vi fick hela tiden rapporter om lagen bakom och trenden pekade mot att Mediatryck knappar in. Men vi höll vår plan att ta det lugnt i motluten för att kunna pressa mer på platten vilket höll fint. Trots att de knappade in ner till 50 sekunder som närmst kunde vi ändå öka och ha 1:11 tillgodo när vi gick imål. Helt otrolig känsla att passera mållinjen först! Speciellt med tanke på vilka grymma gubbar som jagade oss bakom där vi nog inte var direkt säkra på att hålla undan förrän det var kanske 3 km kvar. Måste också nämna att Andreas tillförde en grym energi som coach och dessutom såg till att vi inte saknade nåt under hela löpningen. Det räckte att tänka på vatten eller sportdryck så dök det upp en flaska framför ansiktet. Även när man inte tänkte det om jag kommer ihåg rätt. -"Fan va gött att se att du får slita lite Erik" som han sa där nånstans! :)

 

Efter målgång blev det ett enda kramkalas som sedan fortsatte när de andra topp tre lagen kom in. Riktigt grym dag med tufft motstånd. 

 

Senare fortsatte dagen med förfest hos Andreas och Anneli där även några av Mediatryck dök upp. Kul att kunna festa ihop med de som man kämpat så hårt för att hålla undan tidigare. Riktigt goa människor hela högen! Blev inte ett dugg tråkigare när vi sen kom ner till banketten där ännu fler härliga människor firade den avklarade tävlingen. Att få ställa sig upp när förstapriset skulle delas ut kändes helt ok också! Gav mig själv en riktigt utekväll som belöning och hade nog en av de roligaste dagarna på länge, som för övrigt fortsatte en bit in på småtimmarna! ;)

 

/ERiK

 

 

 

Efter avslutningen på tävlingssäsongen 2013 stod det ganska klart för mig vad jag behövde jobba på. Största fokus skulle läggas på att bli en snabbare och tåligare löpare. Hade en klar bild av hur jag sakta skulle bygga upp min löpstyrka genom att sätta löpningen i första rummet. Med andra ord skulle cykelträningen få stå till sidan om det kändes som att benen behövde mer återhämtning. Målet låg på att få ut så mycket tid som möjligt av löpningen snarare än att hålla tempo. Det skulle få komma senare. Märkte skillnad hyfsat fort, dels för att jag faktiskt kunde springa på rätt mycket, snabbare än jag trott. Lade många långa pass i skog och terräng. Ordentligt uttröttande men ändå skonsamt mot slitage. Införskaffade mig också ett löpband för att inte hitta ursäkter när vädrets makter slog till. Ett väldigt bra redskap för intervallträning och för att hålla koll på utvecklingen.

 

Jag satte upp mål att köra rätt många löptävlingar under höst och vinter för att ha en morot till träningen och samtidigt få bra tillfällen att kolla av utvecklingen. Hösten gick faktiskt så bra att jag satte nya personbästan på tävling efter tävling sett till distans och terräng. Mycket bra respons och ett bevis på att jag lyckades med min plan so far.

 

Samtidigt som det hårdsatsades på löpningen så lade jag mer tid än innan på simningen och även där har det gått framåt en del. Tycker det är svårt att bedöma hur bra det framskrider, så vi får väl se när det börjas tävlas. Känslan är att det går åt rätt håll åtminstone!

 

Cyklingen då, som fick stå till sidan?? Känns allt som att den börjar komma på plats den med... ;-)

 

/ERiK

 

För att hitta tillbaka till nutid krävs det nog en hel del uppdatering och kanske en förklaring till varför det stannade av här... Kör en snabbresumé av återstående tävlingar under säsongen 2013.

 

Det sista som landade här var ju en ganska positiv upplevelse och förmodligen mitt bästa race hittills.. Ironman i Nice. Dessvärre medförde det nån slags överbelastning i vänster underben som gjorde att träningen stannade av en smula. Tänkte till en början att det nog släpper med ett par veckors löp-uppehåll. Men icke... Tränade vidare ganska flitigt på cykel och med simningen i hopp om att det skulle ge med sig. Hade ett par mindre tävlingar kommande tid, men mest skrämde Ironman Kalmar bakom hörnet..

 

Det kändes ju då jävligt surt med tanke på att formen för övrigt var grym. Lyckades genomföra ett par tävlingar, Bl a Göta kanal triathlon på olympisk distans. Funkade ganska hyfsat att springa på tävling när benen var ordentligt uppvärmda innan. Hade tyvärr lite magproblem på den tävlingen och kom inte igång på cykeln förrän efter nån mil. Körde ändå näst snabbaste cykeltid och lyckades hålla ihop löpet ganska bra. Kom in på en femteplats totalt vilket får ses som godkänt under omständigheterna.

 

En annan tävling var ju Bokenäs triathlon, sprint. Hade en bra dag där, och en härlig kamp med klubbkompisen Jesper. Med tanke på Jespers kapacitet på simningen så hade jag en klar bild av att få jaga hårt på cykeln. Mycket riktigt så var Jesper nära två minuter snabbare än mig på simningen (400m) och därmed var jakten igång. Cykelbanan var två varv så jag kunde hålla lite koll på hur mycket jag närmade mig honom för att lagom till växling vara tätt i rygg inför den avgörande löpningen. Jesper drog iväg i ett rasande tempo som efter nån kilometer visade sig honom övermäktigt. Kunde ganska avkopplat glida förbi och öka ledning med en dryg minut innan jag segrande gick i mål! Underbar känsla och en skön tröst till strulande ben!

 

Hade efter Bokenäs fyra veckor kvar till Kalmar och fortfarande bara knappt två mil löpning i benen sedan Nice. Tyvärr fick jag inte ihop så mycket mer under de veckorna som återstod så vi starten i Kalmar var det allt annat än avslappnat. Hade då vilat helt från både cykel och löp i 2,5 vecka för att se om det kunde hjälpa. När det väl var dags för start blev fokus istället på vädret. Ca 8-10 m/s vid simstarten och runt 15 m/s på cyklingen!?! Riktigt tunga 18 mil den dagen.. ;) Körde ändå bra och gick ut som 130:e man på löpningen. (Som jag var så väl förberedd på) Gick väl ungefär som förväntat med löpning... Orkade helt enkelt inte med belastningen och fick gå ganska mycket. Gjorde min sämsta mara hittills men tog mig ändå i mål på 10 timmar och 18 minuter. Inte speciellt nöjd då men vid senare eftertanke ganska tillfreds.

 

Det absolut konstigaste som hände sen vara att problemet med benet försvann efter Kalmar. Mycket märkligt men minst lika välkommet! :-)

 

Avslutade tri-säsongen som året innan med att köra sprinten på tjörn. Sist gång kom jag 10:a.. I år blev det en fjärdeplats efter att ha legat tvåa tills det var 2 km kvar. Hårt men tyvärr inget jag kunde göra nåt åt! En helt ok avslutning på en brokig säsong.

 

Så som ursäkt till varför bloggandet upphörde så tog benproblemet upp all mental kraft... Nytt år, nya tag!

 

Håll utkik, snart kommer tävlingskalendern för 2014!

 

/ERiK